Rasstandard Xoloitzquintle   Länk till FCI rasstandard  

Rasstandard för Mexikansk Nakenhund (Xoloitzcuintle - Perro sin pelo  mexicano)
 

FCI-nummer 234
Orginalstandard 1999-08-09.
FCI-standard 1999-08-09, spanska, engelska.
SKKs Standardkommitté 2002-06-05

URSPRUNGSLAND/HEMLANDMexiko

ANVÄNDNINGSOMRÅDE: Sällskapshund, den stora och mellanvarianten används även som vakthund.

FCI-KLASSIFIKATION: Grupp 5, sektion 6.

BAKGRUND/ ÄNDAMÅL: Rasen ansen ha mycket gammalt ursprung. Sägner berättar att infödingarna en gång i tiden livnärde sig på hundkött. De nakna hundarna ansågs representera guden Xolotl, från vilken de uppenbarligen fått sitt namn. Deras uppgift var att följa de dödas själar till den sista vilan. Rasen är därför känd som Xoloitzcuintle.

HELHETSINTRYCK: Rasen är mycket attraktiv. Dess främsta kännetecken är avsaknad av päls på den släta mjuka huden. Kroppen skall vara proportionerlig med bred bringa, rymlig bröstkorg, långa ben och lång svans.

VIKTIGA MÅTTFÖRHÅLLANDE: Kroppslängden skall något överstiga mankhöjden, ca 10 : 9. Tikar kan få vara något längre. Rasen får inte ha lång, smal kropp eller vara lågställda.

UPPFÖRANDE/ KARAKTÄR : Mexikansk nakenhund skall vara tystlåten, lugn, glad, uppmärksam och alert. Den är en utmärkt sällskapshund, men kan vara reserverad mot främlingar och är en bra vakthund.

HUVUD:

Skallparti:  Uppifrån sett skall skallpartiet vara brett, kraftigt, men ändå elegant och avsmalnande mot nosen. Skallens och nosryggens plan skall nästan vara parallella. Nackknölen skall vara obetydligt markerad.

Stop:  Stopet skall inte vara djupt men tydligt markerad.

Nostryffeln:  Nostryffeln skall vara mycket mörk hos mörka hundar, rosa eller bruna hos hundar med bronsfärgad eller gyllengul hud. Opigmaterade fläckar får förekomma hos fläckiga hundar.

Nosparti:  Nosryggen skall vara rak.

Läppar:  Läpparna skall vara strama.

Käkar/Tänder:  Käkarna skall vara mycket kraftiga. Framtänderna skall sluta tätt i ett saxbett. Avsaknaden av vissa premolarer och molarer är acceptabelt.

Kinder:  Kinderna skall endast vara obetydligt markerade.

Ögon:  Ögonen skall vara medelstora och mandelformade med ett alert och livligt uttryck. Ögonfärgen varierar i enlighet med hudfärgen i svarta, bruna, rödbruna, bärnstens- och gula toner. Dock föredras ögonfärgen så mörk som möjligt. Båda ögon skall ha samma färg. Ögonkanterna skall vara pigmenterade i svart, grått eller brunt. Det är även tillåtet, om än inte önskvärt, med ljusa eller rosa fläckar.

Öron:  Öronen skall vara stora, långa, uttrycksfulla och mycket eleganta medd tunn struktur som påminner om fladdermusöron. Öronen skall vara uprätta. När hunden är uppmärksam skall öronen hållas resta i 50-80 graders vinkel mot horisontalplanet.

HALS: Halsen skall vara smal, rörlig, muskulös och jämförelsevis lång. Nacken skall vara lätt välvd och halsen skall vara mycket elegant och högt buren. Halshuden skall vara elastisk och fast utan hakpåsar. Valpar kan ha hudrynkor som försvinner med åldern.

KROPP: Kroppen skall vara kraftigt byggd.

Manke:  Manken skall vara svagt markerad.

Rygg:  Ryggen skall förefalla fullständigt plan. Sänkt rygg eller karprygg är inte önskvärt, ej heller lång och smal rygg.

Ländparti:  Länden skall vara stark och muskulös.

Kors:  Korset skall vara svagt välvd från sidan sett. Den skall slutta c a 40 grader mot horisontalplanet.

Bröstkorg:  Bröstkorgen skall sedd i profil vara lång och så djup att den når till armbågsknölarna. Revbenen skall vara lätt välvda, aldrig flata. Framifrån sett skall bringa vara tillräckligt bred. Bröstbensknappen skall ej vara framträdande.

Underlinje:  Underlinjen skall vara elegant markerad med muskulös och väl uppdragen buklinje.

Svans:  Svansen skall vara lång och smal och nå hasleden. Ett fåtal sträva hårstrån förekommer. Svansen skall vara lågt ansatt och avsmalna mot spetsen. Under rörelse kan den bäras högt i en båge, dock aldrig rullad över ryggen. I vila vila bärs den hängande med svag böj i spetsen. Svansen skall inte bäras in under kroppen mot buken, det är ett tecken på skygghet.

EXTREMITETER

FRAMSTÄLL: Framstället skall framifrån sett vara kraftigt och muskulöst med raka och lodräta underben vilka skall vara av god längd och stå i god proportion till kroppen.

Skulderblad:  Skuldrorna skal vara flata och muskulösa med god vinkel mellan skuldra och överarm för att möjliggöra fria och eleganta rörelser med ett långt steg.

Armbåge:  Armbågarna skall vara starka och ligga väl an mot bröstkorgen och aldrig vara utåtvridna.

Framtassar:  Framtassarna skall vara medelstora och formade som hartassar med samlade, kompakta tår, som skall vara förseddan med spretig, styv päls. Klorna skall var korta och mörka hos mörka hundar, ljusare hos bronsfärgade och gyllengula hundar. Trampdynorna skall vara hårda och tåla vilket underlag som helst och huden mellan trampdynorna skall vara väl utvecklad. I ursprungslandets standard föreskrivs att sporrar skall avlägsnas på alla ben. (Min kommentar: Gäller endast baksporrar i Sverige).

BAKSTÄLL: Sedda bakifrån skall benen vara absolut raka och parallella med kraftiga, muskulösa lår. Vinklarna mellan bäcken och lårben och mellan knä och hasled skall vara tillräckligt öppna för att tillåta fria och stadiga bakbensrörelser. Kohasighet är ett allvarligt fel. Hunden får aldrig vara trång bak.

Baktassar, se framtassar.

RÖRELSER:  Extremiteternas vinklar skall vara så väl tilltagna att hunden kan röra sig med eleganta rörelser där steget är långt och fjädrande. Travet är snabbt och flytande. Svans och huvud skall bäras högt.

HUD:  På grund av den totala avsaknaden av pälsväxt hos denna ras, är hudens beskaffenhet av stor vikt. Den skall vara slät och känslig för beröring. Den känns varm.

PÄLS:  Det karakteristiska för rasen är att den är helt pälslös på kroppen. Det förekommer dock ett fåtal korta, sträva och tjocka hårstrån i vilken färg som helst på pannan och i nacken. Håret får inte bilda någon lång, mjuk tofts. Det förekommer även grövre hårstrån på tassarna och svanstippen. Avsaknad av hår accepteras.

Färg:  Färgen föredras enfärgad och mörk. Färgskalan varieras från svart, gråsvart, skiffergrå, mörkt grå, rödaktig, leverfärgad, brons eller gyllengul; det förekommer även fläckiga exemplar i ovan nämnda nyanser inklusive med vita fläckar.

STORLEK/VIKT: Rasen förekommer i tre storlekar för både hanhundar och tikar.

Mankhöjd:

a) Stor:  Från 45cm till 55 cm; man accepterar upp till 62 cm för utmärkta exemplar.
   
b) Mellan: Från 35 cm till 45 cm.
   
c) Liten Från 25 cm till 35 cm.

Hundar som överstiger 62 cm eller understiger 25 cm diskvalificeras.

FEL:  Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.

  • Mycket brett huvud

  • Ögon som är ljusa, runda eller utåtstående.

  • Hakpåsar.

  • Mycket lång kropp med korta ben.

  • Kort svans.

  • Sporrar.

  • Slapp hud som bildar veck.

  • Hår på andra ställen än vad som anges i standarden.

  • Överdriven depigmentering (albinism).

  • Skygghet.

DISKVALIFICERANDE FEL:

  • Under- eller överbett.

  • Öron som är kuperade eller hängande.

  • Kuperad svans.

  • Päls på hela kroppen.

  • Lång och mjuk hårtofs på huvudet.

  • Mankhöjd över 62 cm eller under 25 cm.

NOTA BENE:  Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller har anatomiska defekter som kan påverka dess hälsa och sundhet.

TESTIKLAR:  Hos hanhundar måste båda testiklar vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.

Källa www.urcanis.se